Dråplig kulturkrock på rallybanan

”Talladega Nights: The Ballad of Ricky Bobby”

"Talladega Nights" finns nu på DVD, med ett omslag som avskräcker. Snabba bilar och snygga bimbos anno 2007, det måste väl vara ironi? Jo, det är Saturday Night Live-duon Adam McKay (regi och manus) och Will Ferrell (manus och huvudroll) som ligger bakom filmen. Samma ökända sketchmakare som 2004 gjorde succén "Anchorman", en tarvlig komedi om TV-branschen. Det här är en tarvlig komedi om rallybranschen.

Storyn är, i linje med vad man kan förvänta sig, ganska enkelspårig: Två riktiga dödskallar, Ricky Bobby och Cal Naughton Jr. (Will Ferrell och John C. Reilly), buddys i vått och torrt, växer upp till två stora bäbisar. De kan inget annat än att köra bil jättefort och blir snart en notorisk (läs: framgångsrik men inte helt renhårig) vinnarkombination i Nascar 500; Cal Jr. blockerar vägen för Rickys motståndare, och duon seglar alltid in som nr 1 och 2, Ricky först. Deras motto är lika obegripligt som idiotiskt – ”Shake and bake!” –, eller som Cal säger: ”Det är smart. Båda rimmar och båda är verb”.

Den amerikanska drömmen ler åt Ricky, han tjänar vulgära summor pengar och blir behandlad som en president. Men hans polare, alltid på andra plats, börjar snart snegla både åt förstaplatsen och åt Rickys fru. Lyckligtvis för tittaren går allt snart åt helvete. Men först ska de konservativa amerikanska familjevärderingarna (särskilt gudfruktigheten) utstå en av de mest hejdlösa drifterna i filmhistorien, i vad som kanske är filmens roligaste scen: Bordsbönen som aldrig vill ta slut. ”Kära Herre bäbis-Jesus", börjar Ricky, men hinner inte långt förrän hela parodin till familj, inklusive det blonda bombnedslaget, de sataniska skitungarna Walker och Texas Ranger, svärfar och dumskallen Cal Jr, är inbegripen i en teologisk diskussion om vilken Jesus som ska tillbedjas; bäbis-Jesus, tonårs-Jesus eller hippie-Jesus.

Scener som aldrig vill ta slut är Will Ferrells signum. En del av hans fans tillhör den kategorin humorister som på allvar talar om skämt som är så tråkiga att de blir roliga. Och jag måste motvilligt erkänna att detta fenomen faktiskt existerar. Liksom åt Göteborgsvitsar suckar man åt Ferrells plumpheter och himlar med ögonen – sedan går man med på att höra en vits till, men skulle aldrig erkänna att man har kul.

Ferrell är som vanligt trovärdig som praktidiot. Mer förvånande är att John C. Reilly är hans perfekta sidekick; de bildar idiothumorns Helan och Halvan. Om man nu inte har tröttnat på dem efter en trekvart väntar dock en present: självaste Sasha Baron Cohen, här i rollen som den stroppige franske Formel 1-mästaren Jean Girard, så överlägsen på banan att han vinner loppen med en macchiato i ena handen och Albert Camus "L’étranger" i den andra. Om det är någon som kan mäta sig med en enfaldig "stor hårig amerikansk vinnarmaskin", som Ricky Bobby kallar sig, så är det en arrogant fransman. Och vem kan göra en karikatyr av en fransman bättre än en britt?

Det blir kulturkrock på racingbanan. ”Vad har USA givit världen?” frågar Formel 1-fransosen. "Kinamat och pizza" är Ricky och Cal Jr:s kvalificerade gissningar. Och Frankrike? ”Demokratin, existentialismen och le blöw-jöbb”.
Konceptet känns igen från Borat: här driver Cohen med USA genom att driva med Frankrike istället för att driva med USA genom att driva med Pakistan. Men han behöver inte frukta något besöksförbud i den uppnästa kulturmetropolen; parisarna är blasé och ser av princip inte filmer som "Talladega Nights". Det är bara att beklaga om finkulturella skrupler berövar någon ett gott skratt och en frän satir.

Inte för att "Talledega" ska tas på allvar, men kollisionen mellan fransk snobbism och amerikansk söder tillför en dimension till den annars något uttjatade driften med den amerikanska ignoransen och de utdragna och, som det verkar, improviserade sketcherma. Den som minns kanske också uppskattar passningen till femton år gamla racingfilmen "Days of Thunder" med Tom Cruise.
”Help me Jesus! Help me Jewish God! Help me Tom Cruise! Tom Cruise använd din häxkonst för att få bort elden från mig!" skriker Ricky Bobby efter en våldsam vurpa. Om "Days of Thunder" var racinggenrens "Top Gun", är "Talladega Nights" dess "Hot Shots".
John C. Reilly lyckades faktiskt vara med i båda, och ja; båda är substantiv. Skitsmart.